Varför kan man inte göra något utan att man ska trampa någon på tårna?
Jag och Johan har betsämt en sak som vi är väldigt eniga om.............................men näää då då får jag höra att farsan min blev lite besviken. Usch jag tål inte att min pappa blir besviken. Har redan lovat Johan att jag inte ska ändra mig men nu känns det inte lika solklart längre.
Jag vill ju göra det bra för både Johan och pappa . Jag är ju så otroligt svag för dem båda.
Jag har alltid varit "pappas lilla flicka" och det är väl där skon klämmer hos honom. Sedan så älskar jag Johan otroligt mycket.
Ja ja någon kommer att förlora men vem det än blir så känns det som att jag förlorar mest.
Pöss och Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Klart det känns jobbigt men klipp navelsträngen - du är vuxen och om det gäller det jag tror så är det ju trots allt dig och Johan det handlar om - inte era familjer. Stå på dig!
Ja det handlar precis det du tror. Jag vet att pappa accepterar vad jag än gör så det kommer att bli som vi har sagt. Pappa tycker väl det är tråigt eftersom han och mamma gifte sig i rådhuset och ångrar sig.
Annars?
vankas det bröllop??
Skicka en kommentar